Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand,
men mellan dessa kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
och strida strömmar, klara som kristall,
och lummig lövlund står med björk och pilar och ask och ek vid ladugård och stall.

Kom Rönnerdahl, till Ängön nu om våren! Nu häckar ejder, gravand, mås och trut!
I vildrosbuskarna och björnbärssnåren har finkarna och mesarna tittut.
På slånens taggiga och svarta grenar syns inga gröna blad, men knopp och blom som breder över gråa gärdsgårdsstenar ett pärlstrött flor av snövit rikedom.

Kom ut och lufta vinterdävna tankar
på stigar vindlande i berg och myr
där vinden sveper in från Doggers Bankar med doft av tång och salt och äventyr!
Och kom till Långevik, till sjökaptenen,
herr Johansson, som mätt på havets skum, nu vårdar äppelträden och syrenen och örtagården kring sitt Tusculum.

Ja, kom och se vårt Bohuslän om våren -du, Rönnerdahl, som äger blick för färg!
Här går på vinröd ljung de svarta fåren och rosaskyar över druvblå berg.
Här svalkar myllan lilabrun kring plogen när Anders plöjer med sin norska häst och skutor med kinesiskt vitt om bogen på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.

Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret och leghornshönsen värper ägg var dag.
Här blir du frisk till hälsan och humöret, här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!
Här bygger Anders båtar och fioler,
här kan du fiska torsk och spela vals och tjusa oss med kullrande trioler ur Anders felor och din egen hals.

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna med slån och hagtorn, böjda djupt av storm, med gamla båtvrak som multnat gröna, men än, i brustna skrov, bär vågens form!
Där, mellan hav och land, på sand som skrider, på tång som gungar, kan du ensam gå, och leva i de längst förflydda tider, och i ditt släktes framtid.lik